Bild från fotografering för hårstylist Joe-Yves Asmar. Fotograf: Rasmus Wallin.

Foto: Christina Wenngren / Foto: Theodora Arnadottir

Foto: Daniela Verde / För: Isago Couture. Fotograf: Alberto Bruni.

Christina blev upptäckt som 16-åring av en modeagent på en gata i Linköping.

För: Elle Frostegard Clothing. Fotograf: Robert Milovan/ Foto: Robert Milovan

Hon har gjort modelljobb för en mängd olika tidningar, designers, märken och fotografer i bland annat Sverige, Italien, Spanien, England, Danmark, USA, Belgien, Tyskland, Schweiz.

Hon har haft en statistroll i New Moon och inspirerar ständigt med sina snygga outfits och grymma second hand fynd. Jennilie Isaksson, 21 år, driver bloggen Dayswithjen.blogg.se. Nu berättar om hur det var att medverka i Twilight-filmen och delar även med sig av sina bästa second hand tips och tips på hur du kan göra om dina egna kläder.

För alla som inte läst din blogg tidigare, kan du berätta hur du fick statistrollen i Twilight?
– Tidningen Klick hade en tävling där man skulle svara på tre frågor om Twilight och vinnaren vann en resa till Italien tillsammans med en vän samt en statistroll i New Moon. I början av maj 2009 ringde chefredaktören från Klick och sa att jag vunnit förstapriset! Jag var tvungen att ringa upp honom någon timme senare och fråga om det verkligen var sant och ja, det var det ju. Så den 25 maj 2009 flög jag, tillsammans med min vän Hanna, till Italien. Dagen efter medverkade jag som statist i filmen tillsammans med massor av andra människor. Vi höll på hela dagen och det var hur roligt som helst, men roligast var att få se skådespelarna på så nära håll och om och om igen. Jag fick se Robert Pattinson, Kristen Stewart och Charlie Bewley.

Klicktävlingen tog Jennilie till Florens där hon fick vara med under inspelningen av Volterra scenen i New Moon.

Hur var det att vara med i filmen?
– Det var fantastiskt roligt, jag har fortfarande svårt att tro att det faktiskt har hänt. Det var en upplevelse som jag aldrig kommer glömma, att få se hur en sån stor produktion går till, att få se skådespelarna, träffa massor av nya människor och känna av hela atmosfären som fanns under inspelningen.

Eftersom du shoppar nästan allt second hand, vilka är dina bästa second hand tips?
– Se till att ha ögon och öron öppna! Själv tycker jag att loppisar är bäst för där är priserna oftast väldigt pressade, second hand butikerna har så många utgifter och måste därför höja priserna på produkterna. Men när du är i en second hand butik eller på en loppis så våga rota! Är det en väldigt stor butik så gå efter färger och mönster. Själv brukar jag försöka gå igenom så många plagg som möjligt, för inklämd någonstans kan den där guldklimpen finnas. Tänk även på att vissa plagg kan se rätt så fula och tråkiga ut hängandes på en galge men så ser det helt annorlunda ut på en kropp. Stirra dig inte blind på storlekarna heller! I vissa plagg har jag storlek 34 och andra i 40, det beror ju på hur du vill att plagget ska sitta så strunta i storlekarna och utgå istället från din kropp och hur du vill att plagget ska se ut på dig.


Outfits från Jennilies blogg. Vilken är din favorit?

Hur undviker man shoppingfällorna?
– Kolla hur produkten ser ut, ser den ny ut eller är den sliten? Finns det något märke eller inte? Hur snygg tycker du grejen är? Om produkten ser ny och oanvänd ut och du tycker den är riktigt snygg så är det ju upp till dig hur mycket du är villig att betala för den. Om grejen däremot ser ut att vara ganska sliten och inte har något märke så ska du inte betala så mycket för den. Själv går jag mycket på magkänslan, det funkar nästan alltid!

Bästa second hand fynden?
– Jag har gjort en hel del bra fynd men mitt bästa är nog en Petroff-skinnjacka som jag fick för 300 kronor på loppis. Den sitter perfekt så den använder jag mest hela tiden. Jag har även fyndat ett par kängor i skinn för 50 kronor, ett par Dr. Martens för ynka 10 kronor och en superfin virkad klänning för 15 kronor.

Har du några tips på hemsidor som säljer second hand?
– Kolla in Bloggshoppen, Kladbyte, Tradera, Seconds och Blocket. Även om frakt tillkommer så är det ibland värt det om man hittar något snyggt för en billig peng. Tänk på att du enkelt kan göra om vissa plagg genom att sy upp, sy in, klippa av, sätta på en spetskant, göra lite slitningar och så vidare ...  tänk kreativt! Alla mina jeansshorts är avklippta jeans som jag köpt för småpengar på loppisar!



Bästa tipsen på hur man gör om kläder själv?
– Gör dina egna jeansshorts! Jag har inte köpt jeansshorts på flera år utan jag gör mina egna. Köp ett par lite för stora jeans second hand (eller fråga familjemedlemmar om de har ett par du kan få), som du sedan klipper av till en lagom längd. Vik upp kanten eller gör massor av slitningar. Vill du göra dem mer personliga kan du sätta fast nitar eller limma/sy på ett tyg på en bakficka eller framtill. Det är bara fantasin som sätter gränserna! Ett annat tips som jag använt mig av ett antal gånger är att ta en jacka (till exempel en skinnjacka) och klippa bort ärmarna, vips så har du en snygg väst!

Asperger, ADHD, social fobi och ätstörningar. 19-åriga Ninni Undén kämpar konstant för att klara av vardagen. På sin blogg Ninjapuff.se delar hon med sig av sina motgångar, framgångar, pepp och tips. Nu möter ni henne i veckans intervju.

Kan du berätta om din selektiva ätstörning?
– Jag har alltid varit extremt kräsen och har ofta blivit kallad för bortskämd, men egentligen har det mer handlat om en fobi. Det finns mycket som alla äter som jag aldrig har smakat. Jag kan liksom knappt ens förmå mig att smaka vissa saker, jag får helt enkelt panik. Ju äldre jag blir desto bättre blir jag men det är fortfarande ett problem som jag måste jobba med. Ingen trodde till exempel att jag någonsin skulle kunna äta lök (jag satt och petade ut det ur maten även när det inte ens fanns) men nu älskar jag det! Och i vintras åt jag min första Risifrutti som jag aldrig vågat testa förut.

Och bulimin?
– Bulimin kom troligen lite i hand med hand med den selektiva ätstörningen. Jag svalt vissa dagar, åt aldrig lunch i skolan och slutade sen även med frukost. Jag som redan saknar mättnadskänsla sen början fick såklart en förvärrad hunger. Jag hade ingen stoppknapp och blev alltid tillsagd av mina föräldrar att jag inte fick äta mer. När jag var borta på kalas och sånt så spydde jag alltid av sockerchockar eftersom att ingen fick mig att sluta äta. Detta var alltså innan jag försökte gå ner i vikt och var för liten för att förstå vad jag höll på med. Jag blev snabbt en tröstätare och kände mig som en matmissbrukare redan när jag var 10 år. Jag spydde aldrig med flit då men jag kunde aldrig sluta hetsäta och skämdes ständigt över mitt ätande. Sedan 15-års ålder har jag skiftat mellan att svälta, hetsäta, överträna och att spy. Jag har varit anorektisk i omgångar men jag har aldrig slutat att hetsäta, det är min största akilleshäl.


Hur kämpar du dig tillbaka?
– I vintras började jag på Mandometerkliniken och sedan dess har jag endast överätit. Det har funnits gränsfall till hetsätningar men inte alls på samma sätt som förr. Men sorgligt nog verkar jag bli tvungen att följa matschema livet ut och väga upp mina måltider. Jag kan inte hantera mitt ätande utan struktur och regler. Det är en svår balansgång för samtidigt har jag också haft problem med svält. Hur balanserar man både anorektiska och bulimiska tendenser? Det är tufft och det hjälper inte att jag tråkigt nog hatar min kropp, men att vara frisk och må bra är värt hela mödan. Min kropp har fått många besvär som jag nu måste ta hand om och jag har förstört mitt hjärta så mycket att jag knappt kan få ner pulsen ens med medicin. Det var efter att jag började spy som hjärtklappningarna kom. Dessutom fick jag även ett milt epileptiskt anfall för några år sedan när jag var anorektisk och spydde och det påminner mig om att det kan bli så mycket värre.


Ninni går på dagsjukvård på Mandometerkliniken för att bli frisk från bulimin och bli av med sitt selektiva ätande. Hon är där 10.00 – 15.30 varje vardag, äter, vilar och får motivationssamtal.

Du försöker pusha de som har liknande matproblem. Vilka är dina bästa tips till alla som vill bli friska?
– Först och främst tycker jag att man ska söka hjälp, vare sig det handlar om en kurator eller att gå till en klinik. Att bära på en sån stor börda själv håller inte i längden och det tär otroligt mycket att hålla allt inom sig. Det är alldeles för vanligt att de med ätstörningar isolerar sig och döljer sina problem. Förr eller senare känner man sig fruktansvärt ensam och rädd, vilket alltid slutar med en nedåtgående spiral som aldrig tar slut. Om man inte känner sig redo att prata med en professionell person så tycker jag att man åtminstone ska prata med någon som man känner sig trygg med och som man litar på. Att lätta på hjärtat kan hjälpa mer än man tror.

– Har man en våg så är ett annat tips att slänga ut den. Siffrorna kommer aldrig göra en nöjd. Jag vet att det är svårt att undvika all bantningsreklam och kroppsbilder som vi ständigt jämför oss i dagens samhälle, men man kan försöka så gott man kan och i alla fall göra kloka val. Skippa att läsa tidningar som handlar om mat, vikt och träning. Strunta i alla hemsidor som tipsar och vad man får och inte får äta. Om du läser pro ana/mia bloggar så SLUTA! Undvik sådant som triggar dig och som får dig att känna dig mindre värd.

Hur gjorde du för att sluta skada dig själv?
– Jag tror att det mesta handlade om en väldigt stark vilja. Det var tankarna på min familj, mina vänner och på min pojkvän som fick mig att helt plötsligt att inse att jag inte bara gjorde illa mig själv utan andra också. Samtidigt gick jag i DBT på grund av min självskada och det hjälpte mig otroligt mycket på vägen! Jag lärde mig flera olika färdigheter och fick träffa andra som hade samma problem som jag.

Hur är en vardag med asperger, ADHD och social fobi?
– Att ha ADHD för mig innebär en hjärna ständigt på högvarv och en kronisk trötthet. Min koncentration är inte heller den bästa. Så att föra diskussioner, läsa böcker och kolla på filmer är inte det lättaste. Jag missar hälften och glömmer sedan bort de mesta. Jag är ständigt rastlös och måste göra hundra grejer samtidigt, vilket resulterar med att nästan inget blir gjort istället. Både ADHD och Asperger påverkar det sociala livet. Koncentrationssvårigheterna och det impulsiva beteendet kan ibland ställa till det.


– Jag kan inte jobba heltid eller plugga hur som helst. När jag flyttar kommer jag att behöva boendestöd. Den sociala fobin ställer till en hel del. Jag kan till exempel inte praktisera på ett ställa som innebär social kontakt, som att sitta i kassan. Jag har svårt för att träffa vänner, får panikångest när jag går på fest och är ständigt nervös när jag är ute och rör på mig. Men jag har blivit mycket bättre och vill nästan mer kalla det för social ångest nu. När jag var 10 år vågade jag knappt prata med någon och jag hade alltid ångest och panik. Man märker inte min "blyghet" så mycket längre men det som sitter djupast är de självkritiska tankarna som skapar fobin. Jag skäms för nästan allt jag har sagt och gjort och ältar på mycket som de flesta har glömt. Jag är livrädd för att bli dömd och kritiserad.



Du är så stark som kämpar! Nu när du är på bättringsvägen har du fokuserat mycket på skönhetsprodukter, smycken och mode. Vilka är dina måste-ha-plagg till sommaren?
– Oversize-linnen, tunna leggings, piratbyxor och tunna koftor och boleros.

Tre skönhetsfavoriter?
– Rodial arm sculpt, Talika bust serum och StriVectin-SD Intensive Concentrate for Stretch Marks & Wrinkles.