Asperger, ADHD, social fobi och ätstörningar. 19-åriga Ninni Undén kämpar konstant för att klara av vardagen. På sin blogg Ninjapuff.se delar hon med sig av sina motgångar, framgångar, pepp och tips. Nu möter ni henne i veckans intervju.

Kan du berätta om din selektiva ätstörning?
– Jag har alltid varit extremt kräsen och har ofta blivit kallad för bortskämd, men egentligen har det mer handlat om en fobi. Det finns mycket som alla äter som jag aldrig har smakat. Jag kan liksom knappt ens förmå mig att smaka vissa saker, jag får helt enkelt panik. Ju äldre jag blir desto bättre blir jag men det är fortfarande ett problem som jag måste jobba med. Ingen trodde till exempel att jag någonsin skulle kunna äta lök (jag satt och petade ut det ur maten även när det inte ens fanns) men nu älskar jag det! Och i vintras åt jag min första Risifrutti som jag aldrig vågat testa förut.

Och bulimin?
– Bulimin kom troligen lite i hand med hand med den selektiva ätstörningen. Jag svalt vissa dagar, åt aldrig lunch i skolan och slutade sen även med frukost. Jag som redan saknar mättnadskänsla sen början fick såklart en förvärrad hunger. Jag hade ingen stoppknapp och blev alltid tillsagd av mina föräldrar att jag inte fick äta mer. När jag var borta på kalas och sånt så spydde jag alltid av sockerchockar eftersom att ingen fick mig att sluta äta. Detta var alltså innan jag försökte gå ner i vikt och var för liten för att förstå vad jag höll på med. Jag blev snabbt en tröstätare och kände mig som en matmissbrukare redan när jag var 10 år. Jag spydde aldrig med flit då men jag kunde aldrig sluta hetsäta och skämdes ständigt över mitt ätande. Sedan 15-års ålder har jag skiftat mellan att svälta, hetsäta, överträna och att spy. Jag har varit anorektisk i omgångar men jag har aldrig slutat att hetsäta, det är min största akilleshäl.


Hur kämpar du dig tillbaka?
– I vintras började jag på Mandometerkliniken och sedan dess har jag endast överätit. Det har funnits gränsfall till hetsätningar men inte alls på samma sätt som förr. Men sorgligt nog verkar jag bli tvungen att följa matschema livet ut och väga upp mina måltider. Jag kan inte hantera mitt ätande utan struktur och regler. Det är en svår balansgång för samtidigt har jag också haft problem med svält. Hur balanserar man både anorektiska och bulimiska tendenser? Det är tufft och det hjälper inte att jag tråkigt nog hatar min kropp, men att vara frisk och må bra är värt hela mödan. Min kropp har fått många besvär som jag nu måste ta hand om och jag har förstört mitt hjärta så mycket att jag knappt kan få ner pulsen ens med medicin. Det var efter att jag började spy som hjärtklappningarna kom. Dessutom fick jag även ett milt epileptiskt anfall för några år sedan när jag var anorektisk och spydde och det påminner mig om att det kan bli så mycket värre.


Ninni går på dagsjukvård på Mandometerkliniken för att bli frisk från bulimin och bli av med sitt selektiva ätande. Hon är där 10.00 – 15.30 varje vardag, äter, vilar och får motivationssamtal.

Du försöker pusha de som har liknande matproblem. Vilka är dina bästa tips till alla som vill bli friska?
– Först och främst tycker jag att man ska söka hjälp, vare sig det handlar om en kurator eller att gå till en klinik. Att bära på en sån stor börda själv håller inte i längden och det tär otroligt mycket att hålla allt inom sig. Det är alldeles för vanligt att de med ätstörningar isolerar sig och döljer sina problem. Förr eller senare känner man sig fruktansvärt ensam och rädd, vilket alltid slutar med en nedåtgående spiral som aldrig tar slut. Om man inte känner sig redo att prata med en professionell person så tycker jag att man åtminstone ska prata med någon som man känner sig trygg med och som man litar på. Att lätta på hjärtat kan hjälpa mer än man tror.

– Har man en våg så är ett annat tips att slänga ut den. Siffrorna kommer aldrig göra en nöjd. Jag vet att det är svårt att undvika all bantningsreklam och kroppsbilder som vi ständigt jämför oss i dagens samhälle, men man kan försöka så gott man kan och i alla fall göra kloka val. Skippa att läsa tidningar som handlar om mat, vikt och träning. Strunta i alla hemsidor som tipsar och vad man får och inte får äta. Om du läser pro ana/mia bloggar så SLUTA! Undvik sådant som triggar dig och som får dig att känna dig mindre värd.

Hur gjorde du för att sluta skada dig själv?
– Jag tror att det mesta handlade om en väldigt stark vilja. Det var tankarna på min familj, mina vänner och på min pojkvän som fick mig att helt plötsligt att inse att jag inte bara gjorde illa mig själv utan andra också. Samtidigt gick jag i DBT på grund av min självskada och det hjälpte mig otroligt mycket på vägen! Jag lärde mig flera olika färdigheter och fick träffa andra som hade samma problem som jag.

Hur är en vardag med asperger, ADHD och social fobi?
– Att ha ADHD för mig innebär en hjärna ständigt på högvarv och en kronisk trötthet. Min koncentration är inte heller den bästa. Så att föra diskussioner, läsa böcker och kolla på filmer är inte det lättaste. Jag missar hälften och glömmer sedan bort de mesta. Jag är ständigt rastlös och måste göra hundra grejer samtidigt, vilket resulterar med att nästan inget blir gjort istället. Både ADHD och Asperger påverkar det sociala livet. Koncentrationssvårigheterna och det impulsiva beteendet kan ibland ställa till det.


– Jag kan inte jobba heltid eller plugga hur som helst. När jag flyttar kommer jag att behöva boendestöd. Den sociala fobin ställer till en hel del. Jag kan till exempel inte praktisera på ett ställa som innebär social kontakt, som att sitta i kassan. Jag har svårt för att träffa vänner, får panikångest när jag går på fest och är ständigt nervös när jag är ute och rör på mig. Men jag har blivit mycket bättre och vill nästan mer kalla det för social ångest nu. När jag var 10 år vågade jag knappt prata med någon och jag hade alltid ångest och panik. Man märker inte min "blyghet" så mycket längre men det som sitter djupast är de självkritiska tankarna som skapar fobin. Jag skäms för nästan allt jag har sagt och gjort och ältar på mycket som de flesta har glömt. Jag är livrädd för att bli dömd och kritiserad.



Du är så stark som kämpar! Nu när du är på bättringsvägen har du fokuserat mycket på skönhetsprodukter, smycken och mode. Vilka är dina måste-ha-plagg till sommaren?
– Oversize-linnen, tunna leggings, piratbyxor och tunna koftor och boleros.

Tre skönhetsfavoriter?
– Rodial arm sculpt, Talika bust serum och StriVectin-SD Intensive Concentrate for Stretch Marks & Wrinkles.

I veckans intervju får ni möta Joel Bergman som är 16-år och jobbar som filmproducent. Tillsammans med Simon Jansson står han bakom produktionsbolaget Sx2 Productions. I deras senaste kortfilm Att flyga utan vingar har över 50 barn och ungdomar varit involverade.

Att flyga utan vingar är en kortfilm som är cirka 6 minuter lång och handlar om att man ska följa sina drömmar och inte ge upp. Kortfilmen vann första pris i UngVERAfilm 2012 yngre klassen. Filmen var även nominerad till Vårrullen filmfestival 2012, Stockholms största filmfestival för unga. Nu är filmen nominerad till Nordiska ungdomsfilmfestivalen NUFF i Tromsø, Norge.

Arbetet med Att flyga utan vingar tog över ett år. Kolla in den prisbelönta filmen ovan.

Vad innebär det att jobba som producent?
– Mitt jobb som producent är ganska brett. Jag och Simon Jansson har det yttersta ansvaret för att filmproduktionen blir av och följer planen över projektet i stora drag. Mina arbetsuppgifter är väldigt blandade, men jag arbetade med Att flyga utan vingar redan från början och ända tills redovisningarna blivit godkända. Egentligen fortsätter mitt arbete i evigheter eftersom man inte direkt kan bestämma när folk ska sluta upptäcka filmen.

Kan du berätta om er senaste kortfilm? Hur var det att jobba med den?
– Det var varit ett mycket roligt projekt att få arbeta med. Projektet gick ut på att skapa filmen, men också att få med ungdomar som ville lära sig mer om film. Projektet bevisar också att ungdomar kan göra stora saker. Nästan inga vuxna har varit med i projektet, bara lite hjälp med pappersarbetet. Många tror att ungdomar inte kan bedriva projekt, men det kan vi visst.


Bilder från inspelningen av Att flyga utan vingar. Fler bilder hittar du här.

Hur gick det till?
– Filmidéerna stod Simon Jansson och Yrla Hanström och vi började i januari 2011 med planeringen. Vi skrev ihop en plan för projektet och skickade in den till olika finansiärer. EU gav bland annat pengar för filmprojektet, vilket kändes kul! Vi fortsatte planera och ett manus började bli klart. Sedan började vi med casting, och fick ihop våra huvudskådespelare. Vår utmaning där var att alla skulle likna varandra, eftersom de spelade samma person fast i olika åldrar. Inspelning av filmen hade vi i juli, under ungefär 10 dagar. Många långa dagar, men det var mycket roligt! Efter inspelningarna redigerade vi filmen och släppte ganska snart teasern för filmen. Det var tänkt som ett litet smakprov på vad filmen skulle innehålla, och många blev nyfikna. Vi fortsatte med efterarbetet och började planera musiken, som vi senare spelade in. All musik är egenkomponerad, av ungdomar från Åland. Premiären var den 22 oktober 2011. De sista förberedelserna av filmen gjordes bara dagar innan premiären. Intensivt arbete, men väldigt roligt! Vi håller på och sköter redovisningen av projektet just nu, så vi är ännu inte riktigt klara. Projektet har alltså hållit på i över ett år.

Du sa till mig att ålder bara är en siffra. Men hur är det att vara 16 år i filmbranschen?
– Jag började arbeta med Sx2 Productions filmprojekt när jag var 14 år gammal. Jag fyller 17 år om några månader, men har alltså redan arbetat med filmprojekt i tre år. Det finns en del svårigheter med att inte vara myndig och ändå arbeta med filmprojekt. Det har varit svårt för vuxna att förstå att vi ungdomar verkligen är seriösa och tror på det vi gör. Det har blivit bättre efter alla dessa år med filmprojekt. Att jag arbetar med film ser jag som ett jobb, inte som en hobby.


Kortfilmen visades på Bio Savoy och projektet uppmärksammades i flera tidningar.

Värsta bloopern?
– Vi hade lite problem med rislyktan i slutet av filmen. Vädret var inte riktigt på vår sida vid inspelningarna, så det var omöjligt att få eld på lyktan. Vi gav tillslut upp och åkte tillbaka till klippan en annan dag och spelade in den scenen då. Vädret var helt underbart den kvällen, vilket syns i filmen. Annars har vi inte haft några direkta bloopers, våra skådespelare har varit så duktiga att de nästan inte finns så många roliga felsägningar.

Hur fungerar det att bo på Åland om man är filmintresserad?
– Filmintresset har ökat mycket på Åland då vi satsat mycket på att engagera ungdomar i våra projekt och ge alla chans att vara med och lära sig hur man gör film. Det finns inte direkt någon stor filmutbildning på Åland, utan istället har ungdomar lärt sig göra film tillsammans med oss på Sx2. Det finns en hel del utmaningar med Åland, men också många fördelar. Åland ligger mitt i Östersjön, och vi är lite isolerade. Men det är inget stort problem. Två timmar tar det med båt så är man över på den svenska sidan. Vi åker mycket till Stockholm för att arbeta, träffa skådespelare, hyra utrustning och så vidare. Alla scener i Att flyga utan vingar är inspelade på Åland, och många scener beskrivs som vackra. Åland är vackert på film. Fina landskap, men samtidigt lite stadskänsla på vissa ställen. Vi har ännu inte hittat något riktigt bra samarbete med fasta Finland, men det kan det bli ändring på.

Dina bästa tips till de som vill jobba med film?
– Gör mycket film! Praktisk erfarenhet är mycket viktig. Använd internet, det finns många bra filmsidor där man kan lära sig allt om film. Skaffa en kamera, våra filmer görs med systemkameror. Var inte rädda för kritik. Man ska inte förvänta sig att allt blir perfekt första gången. Med tiden utvecklas man och blir bättre och bättre – om man har ett intresse av att skapa film.

Hon brinner för vetenskap och konst, precis som hennes idol, Leonardo da Vinci, gjorde. Neva är mangatecknare och aktuell i Bokens dag i Örebro där hon håller i mangaworkshops och ställer ut sin konst. Sen är det mangakurser för nybörjare som står på schemat. Men nu delar Neva med sig av sina bästa teckningstips och berättar vilket verk hon är mest nöjd med.

Hur länge har du ritat?
– Jag har nog ritat och målat så länge jag kan minnas. Och jag har alltid känt att det här vill jag hålla på med resten av livet!


Fantastiska teckningar från Nevas blogg. Spana in hennes teckningskategori!
Är du självlärd eller har du gått i någon kurs?
– Jag är självlärd, men min mamma är väldigt duktig på att måla så självklart har jag fått en del tips av henne. Vi har dock helt olika stilar. Hon målar mest rosor och landskap i olja eller porslin, medan jag mest målar manga med copic markers (i alla fall för tillfället).


Nevas första oljemålning gjorde hon när hon var 11 år. Det är än i dag det verk hon är mest nöjd med.

Vilket verk är du mest nöjd med?
–  Oj! Svår fråga! Det ändras hela tiden när man blir bättre på att behärska vissa tekniker. Men min första oljemålning är jag fortfarande rätt nöjd med! Jag var 11 år när jag målade den och jag kommer fortfarande ihåg hur stolt jag blev över den när jag var färdig, haha! I dagens läge skulle jag nog kunna göra den tio gånger snyggare, men det är något speciellt med den där första tavlan jag gjorde. Den tycker jag om!

Vad använder du för material?
– Jag använder mig av ett rätt skum blandning av material, men det funkar för mig :) Jag blandar nämligen copic markers, bläck, torrpastell och acrylic airbrush, allt i ett! När jag målar bryr jag mig inte om vilket material som passar med vad, bara jag får det resultat jag vill ha! Copic markers började jag med för cirka tre år sedan och jag är helt förälskad i dem!


I Nevas kategori "tutorials" kan du också lära dig att teckna manga.

Vilka är dina tre bästa teckningstips?
– Öva, öva och öva, haha! Nej då, men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att det finns inga genvägar till att bli en riktigt bra tecknare, utan alla måste börja från början och arbeta sig framåt. Det gör man genom att öva. Studera världen omkring dig! Se på den ur ett barns nyfikna perspektiv. Fotografera av något du ser som du vill lära dig att måla, till exempel  en speciell frisyr. Tänk på ljuset, var faller skuggorna? Hur veckar sig egentligen kläder? Hur flyger håret när det blåser? Ge inte upp, ha tålamod!

Hon beskriver sig själv som en halvgalen kärring i sina bästa bloggår med tre barn och sambo. Fnulan, eller Malin Svantesson som hon egentligen heter, är Bloggfamiljens nya storbloggare. Nu berättar hon om hur det är att byta portal och om hur det är att blogga för Hannah Graaf.

För alla som inte vet, kan du berätta vad Bloggfamiljen är för något?
– Bloggfamiljen är en bloggportal som startats av Hannah Graaf Karyd och hennes man Peter. Syftet är att skapa en mötesplats för bloggare och bloggläsare. Portalen är tydlig med noll tolerans för näthat som behövs i bloggvärlden eftersom många av oss bloggare får ta mycket kritik och påhopp. Bloggfamiljen genomför även ett stort arbete med att skapa ett barnhem i Indien som man kan följa via en blogg.

Vad har du för relation till Hannah Graaf?
– Min relation med Hannah startades när vi fick kontakt på en barnmässa då gemensamma samarbetspartners tyckte att jag skulle prata med Hannah och Peter om ett eventuellt kommande event i Malmö. När vi hade haft ett möte kom vi överens om att jag skulle hjälpa paret att arrangera en tjejträff i Malmö för Bloggfamiljen. Detta har sedan utvecklats till ett fortsatt samarbete men även en vänskap.

Hur känns det att börja blogga för henne?
– Det är verkligen en stor ära att få börja blogga för Bloggfamiljen eftersom portalen står för seriositet och har en otrolig varm familjekänsla. Jag har länge beundrat alla de bloggare som redan finns där och det känns såklart lite overkligt att få detta uppdrag.


Ett typiskt inlägg av Fnulan har alltid en rolig knorr.

Vad är största skillnaden med att byta bloggportal?
– Naturligtvis blir den stora skillnaden läsarantalet för min del då min blogg idag är ganska ”liten”. Min kärlek till bloggandet kommer av alla underbara personer man får lära känna genom kommentarer och deras engagemang i mitt liv. Mina läsare ska känna igen sig när dom kommer in till mig, jag kommer att vara den jag är och inte ändra mig. Jag kommer att få knyta nya bekantskaper. Jag har turen att ha en aktiv skara läsare som återkommer varje dag och kommenterar flitigt. Det har resulterat i att man får en relation med nästan alla, detta kan bli svårt att få med så många läsare som jag kanske kommer att få nu. Det kommer att ställa krav på mig att jag ändå försöker få alla att bli sedda. För mig är det otroligt viktigt att mina läsare känner att både jag och dom är en del av bloggen. Naturligtvis kommer jag att få mer ögon på mig och få ta en del kritik som jag inte fått innan.

Du berättade att Bloggfamiljen ska göra om sitt koncept med portalen. På vilket sätt då?
– Utöver bloggportalen har vi börjat med tjejkvällar fyra till fem gånger per år runt om i Sverige i samarbete med Chevrolet. Den kvällen blir 100-200 tjejer bortskämda med dryck, mat, underhållning och annat kul under kvällen. Många läsare lever hektiska liv så därför har vi valt ett koncept som innebär att vi skämmer bort alla underbara kvinnor. Mitt uppdrag på eventen är det bästa man kan ha, se till att tjejerna har det bra och ha kontakt med samarbetspartners som vill vara med och skämma bort tjejerna. Det kommer även att hända andra nyheter som avslöjas inom kort.

Pelin Özan är att namn ni borde lägga på minnet. 19-åriga Pelin driver bloggen Impashion och agerar stylist, modell och fotograf på sina bilder. Hon syns på tidningsomslag, i magasin och är just nu Kan Dee Shops nya modell. Möt en stigande stjärna i blogghimlen. 

Du tar grymma självporträtt! Vilka är dina bästa fototips?
– Tack! Var bekväm med personen som står bakom kameran. Det syns väldigt lätt på bild om man känner sig obekväm och blyg. Det har hänt mig många gånger. Därför tar jag alltid mina bilder själv. Då får jag köra på hur jag vill!

Favoritplagg?
– Min pälsväst från BikBok.

Pelin syns just nu som modell på Kan Dee Shop. Här visar hon upp toppen "Save the animals".

Du vill bli stor inom modebranschen. Hur ska du nå ditt mål?
– Det är en bra fråga! Jag tänkte försöka go with the flow med min blogg, och se vart det tar mig. Annars är mina planer att plugga någonting inom mode i Los Angeles om ett till två år.

Vad ser du mest fram emot i år?
– Los Angeles-vistelsen! Jag åkte dit med min storasyster den 15 mars! Jag har alltid velat åka till USA och besöka drömmarnas stad! Blir jag kär i staden så flyttar jag dit om ett eller två år. 

Outfitbilderna tar Pelin själv.

Hur kom du på namnet Impashion?
– Oj, ja du. Det började med att jag tänkte heta Imfashion, men det var upptaget (och inte riktigt min stil märker jag nu såhär i efterhand), så jag bytte bara ut f:et mot ett p eftersom jag heter Pelin. Jag tyckte det såg snyggt ut så jag körde på Impashion istället! Jag har alltså inte stavat fel på passion, haha.

Favoritbutik?
– Personligen så brukar jag handla mest på H&M, men annars tycker jag att Topshop och Zara har väldigt fina grejer.


Hur gör du dina coola animationer?
– Jag sätter kameran på självutlösaren med 10 bilder utan blixt, sedan rör jag mig långsamt samtidigt som kameran klickar 10 snabba bilder. Själva GIF-bilden fixar jag på Photoscape.  

Kan du avslöja något som kanske inte alla läsare vet om dig?
– Jag har fobi för champinjoner.

Hur kommer det sig?
– Jag vet inte, jag har bara alltid hatat svampar över huvudtaget. Dem är så äckliga. Uschuschusch! :p Har aldrig tagit på en svamp i mitt liv. haha.

Berätta om din författardröm!
– I och med att jag skriver så pass mycket vill jag komma någon vart. Jag vill inte bara sitta hemma i min säng och skriva sida efter sida, utan att ha någon annan än min familj som läsare. Jag vill att många ska kunna läsa det som jag har skrivit, gilla det de läser och kanske få en tankeställare. En författare har möjligheten att få fram ett budskap bakom orden och meningarna.

Vad är det som är så roligt med att skriva?
– Jag kan jag fly in i andra världar när jag vill, och var jag vill. Om jag har haft en riktigt tuff dag i skolan eller hemma älskar jag känslan när jag sitter framför daton och låter fantasin flöda. Jag skapar mina egna världar och kan komma undan från min som långt ifrån alltid är sprakande av färg och full med spännande händelser. Något annat som har fått mig till att gilla skriveriet så mycket är att jag kan bre på mina egna känslor till något mycket starkare och på så sätt komma över det som sårat mig eller gjort mig arg. Jag kan skriva om någon som har det mycket värre än vad jag har det och få mig själv att inse det bra och inte bara det dåliga.


I bloggen publicerar du noveller som du skriver. Kan du berätta för alla som inte läst vad "Tre djupa andetag och ett steg ut" handlar om?
– Den handlar om hur det är att inte känna sig älskad eller behövd av någon, hur det är att vara bortstött av sin egen tvillingsyster och föräldrar. Det är en novell om hur en tonårig tjej tar mod till sig och tar steget, men inte vilket steg som helst utan steget över klippkanten.

Vilken är din favoritbok?
– Just nu är det helt klart Elsas Mode! Men också Harry Potter-serien eftersom jag vuxit upp parallellt med den magiska världen, och Twilight-serien. En annan bra bok är klassikern Svindlande höjder.


Du vill publicera en bok innan du fyller 18 år. Hur ska du nå dit?
– Jag har tänkt köra på två vägar. Den ena vägen är att flitigt skicka in manus till bokförlag och inte backa undan för nekande svar. Det är bara att hålla tummarna för att någon gång få ett JA. Den andra vägen är att självpublicera en bok. En i min släkt har gjort det och det blev riktigt bra! Men framför allt så gäller det att utveckla mitt sätt att skriva, hitta den stilen som passar mig bäst och komma på handlingar som griper tag i läsaren. Jag måste genom mitt språk och berättande komma över stämpeln att jag bara är sexton och kanske inte har så stor erfarenhet som riktiga författare har. Så det absolut bästa sättet att nå målet med en utgiven bok innan jag fyllt arton är att kämpa varje dag för att bli bättre. Att skriva innebär träning, det är inte bara att sätta sig ner framför datorn med ett Word-dokument framför sig och trycka på några tangenter. Man måste öva, kämpa och vilja få fram något.

Var får du all inspiration ifrån?
– Ja, det är faktiskt något jag har grubblat på. Jag tror att den kommer från andra författare, hur de skriver och hur de får fram känslor. Men annars skriver jag om egna känslor och upplevelser fast kryddar till dem rejält. Jag förvränger saker som jag ser och hör i min vardag till något hemskt, spännande och ibland lyckligt. Man kan väl säga att min inspirationskälla kommer ifrån livet, lite vridet och gärna falska fasaders baksidor.


Ludde är Jacquelines familjs hund. Tillsammans provar Ludde och Jacqueline på agility och försöker lära sig hur sporten fungerar.

Du vill komma med i svenska landslaget i agility. Hur ska du göra?
– Jag ska lära mig allt som går att lära inom agilityn. Jag bygger upp en stabil grund nu, lär mig hur jag ska lära hunden rätt och sedan så ska jag vara noga med att ha privattränare och tillgång till agilitybana minst en gång i veckan. När jag har den perfekta hunden som gillar agility lika mycket som jag så gäller det att ställa upp på många tävlingar och ge sig ut i ur och skur. Inget väder ska stoppa oss från att nå toppen.

Du skrev att du blir en annan person när du kommer ut på agilityplanen. Hur kommer det sig?
– I skolan är jag en tystlåten tjej, jag håller mig i bakgrunden. Men så fort jag har stängt grinden till träningsbanan är det som att mitt rätta jag kommer fram. Jag tar plats och får ett helt annat sätt att tänka. Jag menar, hur ofta går du runt i skolan eller på stan och funderar på hur du ska runda föremålet framför dig eller gå om människan? Antagligen aldrig. På agilityplanen är Ludde och jag mer sammansvetsade än någonsin. Det finns en frihet på klubbområdet som inte finns någon annanstans och den friheten väcker som sagt mitt riktiga jag.

Sveriges fem största alternativa bloggar, Keela, Kandylandy, Caty, Hofh och Epicfaiil, har börjat samarbeta med varandra under namnet The kick back pack. För ADARAS avslöjar de mer om sina idéer.

Kan ni berätta mer om The kick back pack?
Keela: Vi är en bloggförening på fem medlemmar och har Sveriges största alternativa bloggar. Tillsammans hjälps vi åt att klättra uppåt i bloggvärlden genom att peppa och lyfta varandra och hitta på galna hemlisar som kommer avslöjas inom en snar framtid!

Det låter riktigt spännande! Hur kom ni på idén?
Keela: Caty kom på idén.
Caty: Jag ville ha ett eget litet blogg-gäng. Några glada, peppiga tjejer med samma stora visioner som jag. Man är så mycket starkare tillsammans! Så jag berättade om idén för Johanna och vi spånade vidare och mailade dom andra tjejerna. Vi fick genast svar och alla tyckte det var en awesome idé!


Kan ni inte avslöja lite mer? Vad har ni för planer?
Keela: Vi har massa planer och hemlisar! Vi kommer att ta över bloggvärlden bland annat genom att synas mycket i media i år och arrangera roliga events och samarbeta med olika företag! Och göra det som vi är bäst på: BLOGGA MASSOR!

Besök tjejernas bloggar här:
♥ Keela (Michaela)
♥ Caty (Katarina)
♥ Epicfaiil (Moa)
♥ Kandylandy (Vira)
♥ Hofh (Johanna)

Anna, 23, är tjejen bakom bloggen Madeinjapan.nu. Hon fyller sin blogg med vackra bilder, träning och inspiration. Men även med många tankar. När Anna var 12 år gammal förlorade hon sin mamma.

För alla som inte läst din blogg tidigare, kan du berätta vad som hänt?
– När mamma var fjorton år så fick hon veta att hon hade en obotlig leversjukdom. När jag var elva år så fick hon en levertransplantation. Hon och var den i Sverige som återhämtat sig snabbast. Hon var på riktigt en superwoman. Den gamla levern obducerades och man insåg då att leversjukdomen hade utvecklats till cancer. Eftersom man upptäckte det så sent, så hade den hunnit sprida sig till i princip hela kroppen och det fanns ingenting man kunde göra.

"Mamma dog när jag var tolv och redan då ville jag tatuera in något som påminde mig om henne. Kanske handlade det om att känna att jag tog tillbaka makten över mitt egna liv, att jag på mitt egna sätt kunde välja att alltid ha henne nära. Kanske handlade det om att vägra släppa taget om tolv år fyllda med fantastiska minnen."
- Anna om sin tatuering.

– Jag saknar mamma väldigt mycket, men framförallt så är jag så otroligt tacksam för de tolv år som jag fick med henne. Det finns de som har sin mamma kvar i livet i 60 år, men som inte får en tiondel av all den kärlek och alla de underbara minnen som jag har. Jag är ledsen för att hon inte längre är här, men jag är ännu mer tacksam för den underbara tid som vi fick tillsammans.



Bilderna fotar Anna med sin Canon EOS 450D.  

Du tar väldigt fina bilder. Vilka är dina bästa fototips?
– Ljuset, ljuset, ljuset. Tänk på hur ljuset faller i dina bilder, vill du ha skuggor eller vill du vara utan? Fota ur olika vinklar, en tråkig bild kan bli grym om du bara flyttar dig några decimeter. Fotar du med manuella inställningar? Jag har gjort inlägg där jag visar skillnaden på bilder fotade med automatiska och med manuella inställningar. Skillnaden är enorm.

I kategorin "Om fotografiering" delar Anna med sig av sina fotoknep.

Din blogg heter Madeinjapan.nu. Kan du berätta om din relation till Japan?
– Åh, underbara Japan! Jag är född där, gick i skolan där och kan absolut tänka mig att flytta tillbaka. Jag älskar landet, folket och maten. Till skillnad mot de flesta Japan-älskarna tål jag dock inte Hello Kitty, anime och allt vad det innebär.

Efter sju månaders träningsuppehåll bestämde du dig att delta i Vansbrosimningen. Vad fick dig att göra det?
– För något år sedan gjorde jag Tjejklassikern och då är Vansbrosimningens tjejlopp en av fyra tävlingar. Jag skulle sedan genomföra en hel Svensk klassiker, men blev sjuk och fick träningsförbud. Vansbrosimningen var redan bokad och eftersom simning är så pass skonsamt, så bestämde jag mig för att ändå genomföra loppet. Jag var i dålig form och har aldrig simtränat, men det var fantastiskt roligt och jag simmade faktiskt i mål några minuter snabbare än höjdhopparen Stefan Holm. Det kanske inte är någon merit med tanke på att han ägnat sitt liv åt att inte få en för tung överkropp, men det hindrade minsann inte mig från att vara stolt som en tupp haha.

Hur får man dig att skratta?
– Det underbaraste som finns är ju när människor skrattar. Det spelar ingen roll vad de skrattar åt, hör jag någon skratta, så kan jag inte hålla mig från att göra det själv.

Vilka är dina favoritbloggare?
– Några vänner som har underbara bloggar är: linnlowes.com, spetsochannatfint.com &
thingsyouremember.blogg.se. Annars gillar jag till exempel oneofthoseblogs.blogg.se, surrealistiskt.blogg.se, sannakumlin.se och självklart kära adaras.se.

Förra årets bloggfest blev en succé, men Anna tror att det kommer bli en ännu bättre bloggfest i år.

Du och Linn ska för tredje året i rad anordna ett bloggevent i Dalarna. Vad ser du mest fram emot?
– Jag ser mest fram emot att träffa alla fantastiska bloggare och att ha en riktigt kul kväll. Den här gången hoppas jag att vi kan släppa pressen lite och bara njuta av stunden!

Den coolaste pandan ever har hittat hem till mitt brevinkast. Det är bloggaren Luciferz som gjort pandan själv - i papper! Hon har hållit på med 3D origami i snart ett år och det här är hennes första figur. Jag passade på att ställa tre frågor till henne om den japanska konsten.

Hur kom det sig att du började med 3D origami?
– Jag gillar att göra sånt som man inte ofta möter i Sverige. Jag börjarde med vanlig origami, men det var för lätt för mig så jag sökte på 3D origami och fick fram mycket svårare, roligare och sötare saker.

Hur gör man?
– När jag börjar så brukar jag bestämma om figurerna ska bli stora eller små. Jag gillar små figurer, så jag skär ut papper som är 3 cm x 4,5 cm och börjar vika allt. Det tar tid, men när man är klar så sätter man ihop alla bitar.

Vad behöver man för material?
– Precis som vanlig origami använder man vanligt papper. Men se till att du inte köper för hårt papper utan tunt papper så att det blir lätt att vika. Sen får man vara försiktig när man formar bitarna eftersom de lätt kan gå sönder. Det ska gå att köpa material men det är billigast att göra allt från grunden själv.


Till vänster kan du se hur du viker pappersbitarna. Till höger kan du se hur man gör en egen panda i 3D origami. Du behöver 221 vita bitar och 89 svarta bitar.

Elina Björklund är den 21-åriga tjejen bakom bloggen Roccam.se. I veckans intervju berättar hon om sina 11 papegojor och avslöjar sina bästa coolhetstips.

Först måste jag säga, wow vilken cool stil du har! Hur skulle du själv beskriva den?
– Oj, tack! Det handlar väl mest om vad andra skulle kalla den, och då kan jag gissa på skate/street/HxC, hahah. Jag är dock inte sån som går efter någon speciell mall. Så min stil är helt enkelt bara jag och det jag trivs i och tycker är snyggt. Jag är inte så mycket för färg utan går väl mest runt i grått, vitt och svart. Men jag älskar att blanda det med blått och rött eller någon annan färg som tilltalar mig för stunden. Inte för mycket dock!


Bilder från Elinas outfitskategori, Roccamstyle.

Kan du berätta om dina fåglar?
– Haha oj, då kan jag hålla på hur länge som helst. Vi har totalt 11 fåglar just nu - 9 små dvärgspapegojor och två större svarthuvade vitbukspapegojor. Det låter mer än vad det är! Våra större gojor, Hannibal och Troja köpte jag och karln via blocket. Vi bestämde oss såklart inte för att skaffa en papegoja på bara en dag. Det är ett beslut man man måste tänka igenom grundligt först. En papegoja är inget man skaffar för att ha en cool grej på axeln. Fåglar kräver mycket jobb och tålamod. De skräpar ned, låter mycket - och högt vid många tillfällen - samt behöver mycket stimulans. Och det är inte alltid gulligt och roligt. Det kan vända och dyka upp problem man inte varit beredd på. Jag kan ta Hannibal som ett exempel. Förra vintern fick han tokryck och började anfalla min kille helt plötsligt. Det gick dock över till sommaren, men nu är han inne i en sådan period igen. Min kille kan inte hantera honom alls, eftersom Hannibal flygattackerar och hugger sig fast och gnager i allt han får tag i på karln. Det är jättetråkigt, men det är något vi måste handskas med och försöka lösa.


Att ha många fina fåglar är inte alltid en dans på rosor.



Var får du all inspiration från?
– För att nämna något jag får inspiration ifrån så är det tumblr och ibland även weheartit. Även om jag väldigt sällan hänger där. Saker i vardagen och att snubbla över något klockrent plagg i affären inspirerar mig också. Måste även erkänna att bloggen ger mig mycket inspiration. Att blogga och att få god respons på det jag gör, och hur jag är. För ja, alla mår ju bra av - och behöver - bekräftelse!


Roccams nuvarande bloggdesign.

Hur jobbade du fram din bloggdesign?
– Mina designer har förändrats en del under den tid jag bloggat, såklart. Men den har ändå behållit det dunkla, svarta och gråa under alla gånger tycker jag. Jag fixade fram en design som jag tyckte var asgrym och trivdes med. Sedan har jag behållit samma stuk helt enkelt! Men ja, jag utvecklas alltid på designfronten eftersom jag väldigt sällan blir nöjd eller har samma design under en längre tid.

Eftersom du verkar som en så cool brud, har du några coolhetstips att dela med dig av?
– Fast det är jag ju inteeee! Haha. Klyschigt och skittråkigt nog måste jag säga - var dig själv. Jag menar att man ska känna sig bekväm och acceptera sig själv. Man behöver inte klä sig eller bete sig på ett visst sätt. Man ska helt enkelt bara försöka hitta sig själv och framhäva det man tycker om. Inte bara till det yttre, utan främst det inre. Man måste lära sig att trivas med sig själv, utan att låtsas och lura sig själv att man är på ett annat sätt, bara för att exempelvis en annan cool person är så. Gå inte efter någon annan. Bry dig inte ett skit om vad andra tycker. Då tycker jag man är cool! Det är lite av det jag lärt mig och jag hoppas många fler lär sig och inser samma sak, att man ska vara sig själv. Det mest ocoola som finns är dryga och elaka människor. Yta är ingenting om man har ett fult inre!

Slutligen, vilka låtar måste finnas på din MP3?
– Toto - Africa. Hollywood Undead - Undead. 30 seconds to mars - Closer to the edge/this is war/vox populi.

20-åriga Emma Eriksson jobbar som grafisk producent på en annonstidning i Kiruna. För Adara Magazine delar hon med sig av marknadsföringsknep och berättar om hur det är att bo i nordligaste Sverige.

Hur är det att bo i Kiruna?
– Många kanske tänker att shit jag skulle aldrig bo där ... Men jag tycker det är fint här, folket är trevligt och vi har fina vintrar med mycket snö! Visserligen kan de vara extremt kallt, men det är faktiskt som vackrast ute när vädret är isande kallt! Ljuset är helt underbart då! Norrsken är ju inte heller helt fel! ;) Det jag verkligen gillar med att bo här är somrarna och midnattssolen. Solen går aldrig ner på sommaren så det blir aldrig mörkt. Men det sämsta är ju de långa vintrarna och att vi har en tid då solen faktiskt aldrig går upp. Då kan man bli himla trött eftersom man aldrig får se riktigt ljus. Men annars är det helt okej att bo här, bara man ger det en chans! :)


En bild Emma tog i december i Kiruna. ©

På en promenad i januari mötte Emma en flock med renar som var helt orädda och nästan bara väntade på att hon skulle fota dem. ©

Du har ett intresse för kläder och skor. Finns det några måste-ha i din garderob?
– Många! Basplagg är såklart ett måste! Det behöver man alltid och det kommer man långt med! :) Men just nu är jag verkligen heltokig i färgade jeans, byxor, ja allt vad det heter! Tycker alla borde satsa på det nu i vinter. Färgerna blir så otroligt fina mot den vita snön! Satsa på röda om du inte vill ha en färg som sticker ut allt för mycket.


Emma satsar gärna på färg i vinter! ©

Hur är det att jobba som grafisk producent?
– Det är roligt med stressigt! Hur det ser ut beror på vilken dag det är, men låt oss säga att det är en dag då vi ska skicka en eller flera av våra tidningar. Då sitter vi och producerar, alltså gör annonser, hela dagen. Sen monteras tidningen då rätt annons läggs på rätt plats. Sen kollas den en extra gång innan den skickas till tryckeriet. Dagen efter har vi tidningen i handen och går igenom den för att se att allt är rätt :)


En annons från 2010 som Emmas syster gjorde när Emma var praktikant. Emma fick rätt som det var agera modell för Möbelhuset. © Kiruna Annonsblad

Har du några marknadsföringsknep att dela med dig av till oss bloggare?
– Ja aktiv bör man ju vara. En blogg som aldrig uppdateras är inte rolig. Men man behöver inte tokuppdatera heller. Heller färre BRA inlägg än många dåliga. Och sen tycker jag absolut att man ska vara sig själv! Det vinner man alltid på. En grej som man däremot INTE ska göra är kommentera massvis med till exempel "Hej hur är det?" Jag klickar mig aldrig vidare till de bloggarna utan tycket mest det är jobbigt. Om du vill kommentera så folk klickar sig vidare till din blogg, skriv då helst något som har med inlägget att göra. För varför ska de ta sig tid att läsa din blogg om inte du tar dig tid att läsa deras?

Förebilder i bloggvärlden?
– Ojoj, vad svårt! Kan Dee är absolut en av mina favoriter. Älskar hennes konst! Sen älskar jag bloggaren Art by Tinas stil! Sofia Holmberg, älskar jag också! Hennes bilder, hur hon bearbetar dem, hennes olika stilar och förmåga att få känslor i bilder ... love it! Hon har talang den tjejen.

---

Emmas favoritböcker:
* Genom dina ögon av Stephenie Meyer är en bok som alla MÅSTE läsa. Dissa den inte bara för att du kanske ogillar Twilight! Boken är underbar och helt olik hennes andra böcker. Den kanske låter extremt dålig och konstig när ni läser om den, men jag lovar er, historien är verkligen läsvärd!
* Händelser vid Kirkston Abbey av Patrick Redmond är en psykologisk triller som jag också gillar.
* Ash av Malinda Lo är en tolkning av Askungen som är väldigt annorlunda och speciell. Men den är verkligen underbar.
* Och om man gillar Vampire Diaries så MÅSTE man läsa Vampire Diaries - Stefan's diaries. Böckerna är baserade på historien i tv-serien. De har inte kommit ut på svenska än, men språket är väldigt lätt att förstå även för den som inte är van att läsa på engelska. Det finns just nu fyra böcker ute, men det kommer minst två till!

---

16-åriga Max Thorsson köpte sin första kamera och började fotografera för ungefär ett och ett halvt år sedan. I september förra året startade han upp sin blogg Klickogonblick.blogspot.com, eftersom han ville dela med sig av sina bilder och få feedback.

Dina bästa fotoknep?
– "Varje blid man tar ger ny kunskap till att ta en bättre bild nästa gång". Man kan heller inte ta för många bilder. För mig är fotograferandet fortfarande en resa. Jag testar mig fram med olika tekniker och lär mig något nytt efter varje bild. Jag tror det kommer förbli så.

Fyra av alla bilder som Max delat med sig av i bloggen.

Hur ska man utvecklas som fotograf?
– För att utvecklas som fotograf tycker jag det viktigaste är att se varje bild som ett steg i sin utveckling. Även om bilden inte blir som man tänkt sig ger bilden ändå ny kunskap till nästa försök. Om du är nybörjare och har en systemkamera eller en avancerad kompaktkamera, börja med att använda kamerans automatiska läge och börja sedan stegvis gå till manuellt läge. Läs dig till eller fråga dig fram till kunskap om slutartid, bländare och så vidare … Efter varje ny teknik och inställning man lär sig öppnas nya möjligheter! Kom ihåg att experimentera med komposition. Komposition är enligt mig bland det svåraste men också bland det roligaste. Tänk på regler som finns om hur man bör komponera en bild, låt dem hjälpa dig men inte stoppa dig att testa nya saker! Fantasin är det allra viktigaste.


Max har testat sig fram och lärt sig fota. Så här blev en av bilderna när han experimenterade med att spruta vatten på ett stearinljus.

Vad inspirerar dig?
– Min omgivning inspirerar mig och självklart andra fotografer. Många gånger föreställer jag mig en i bild huvudet och tänker att den måste gå att göra. Efter lite planering så kör jag helt enkelt på. Jag har tidigare fotograferat bilder med eld och ville testa något jag tidigare aldrig gjort så gick ut till mitt garage där jag har lite studiogrejer och testade mig fram samt använde olika metoder jag lärt mig.


Den här bilden fotade Max i sex minusgrader. Det var så mörkt att han och motivet, Jonathan, inte kunde se varandra utan ficklampa.

Nu när det fortfarande är kallt och mörkt ute, hur ska man tänka på när man fotar?
– Att fota då det är mörkt ute är väldigt klurigt eftersom ljus är en förutsättning för att kunna ta en bild. Försök att hitta ljuskällor i din omgivning, till exempel gatlyktor. Om det inte finns en någon bra ljuskälla använd en stark ficklampa eller blixt. Det finns flera olika kreativa sätt att använda en blixt på. Jag brukar alltid ha en stark ficklampa nedpackad då jag fotar när det är mörkt ute. En annan svårighet som brukar uppkomma är att kamerans inbyggda autofokus inte brukar kunna hitta en punkt att fokusera på eftersom det är för lite ljus ute. För att lösa problemet brukar jag använda ficklampan för att belysa området där jag vill lägga fokus. Sedan låser jag fokus och tar bilden. En annan metod är att helt enkelt att köra med manuellt fokus. Experimentera med långa slutartider och stativ, det brukar ge kreativa resultat! Ställ in kameran i "bulb"-läge eller en använd lång slutartid. Experimentera sedan med ficklampan, belys olika delar av bilden eller lys mot kameran och rita med lampan.



Slutligen, vilken bild är du mest nöjd med?
– Svår fråga! Jag har många favoritbilder, men en av mina favoritbilder är en bild som jag tog i höstas förra året på min flickvän Clara. Det var mörkt ute, en gatlykta lyste i bakgrunden och Clara lyste med en ficklampa så jag fick med hennes siluett samt ljuset på containern. Tog bilden med en ganska lång slutartid.

Dennis Yen är den 22-åriga killen bakom bloggen Withyen. I bloggen skriver han om sina vistelser i Kina, delar med sig av sin oehörda passion för mat, musik, och sitt stora klädintresse. Outfitbilderna tar han själv med sin Canon 1000D och manuell fokus.

Du studerade mandarin i Kina i ett halvår. Kan du lära oss något roligt på mandarin?
– Hmm, något roligt på mandarin? Svårt! Men något som jag alltid gick runt och sa var: Wo e si le! (uttal: waa öö sii le) Vilket betyder, jag är döhungrig! – Att för en tid bara lämna allting bakom sig, inga måsten, att släppa alla vanliga rutiner och bara vara för nuet, det var helt underbart! Varje dag var aldrig den andra lik, så mycket att se på, så många upplevelser att ta emot. Jag pluggade mandarin i Peking och lärde känna en massa fantastiska människor från alla hörn och kanter. Alla mina minnen och upplevelser har förändrat mig. Inte bara som person utan det har även givit mig nya tankesätt och fått mig att känna uppskattning för saker och ting så mycket mer. Man ska inte ta saker för givet. Kort och gott, ett mycket lärorikt halvår!


Vilket är ditt favoritrecept?
– Det är en väldigt svår fråga, haha! Men jag måste säga att min mammas anka är sjukligt god. Det är lite pinsamt att säga men jag har faktiskt aldrig tagit mig tid till att lära mig att göra den, vilket är väldigt dumt! Den marineras med massa gottigott i något dygn för att sedan grillas, supergott! Jag lovar att lära mig receptet nästa gång hon ska tillaga den!

Dennis favoriträtt.

Till vänster: typisk vietnamesisk BBQ-middag.
Till höger: typisk kanonesisk mat - wokad krabba.

Vad är de största skillnaderna mellan kinesisk, kantonesisk och vietnametisk mat? Vilken föredrar du?
– Rent spontant skulle jag säga att den kantonesiska maten innehåller mycket skaldjur, även fläsk och kyckling. Man använder mycket vitlök och vissa såser, såsom hoisin, chilisåser och sötbaserade såsblandningar. Det kinesiska köket har mer en "vete"-baserad mat såsom nudlar. Man äter mycket grönsaker och även mycket ångkokt mat såsom tofu och risbullar. Det kinesiska köket har väldigt mycket starka maträtter som höjer matlusten men de är inte lika fylliga/tunga. Av konstant ätande i ett halvår i Kina så lyckades jag ändå gå ner 3 kilo vilket inte är så konstigt! Haha, men mest hälsomsamt måste jag ändå säga är det vietnamesiska, istället för soya i sin mat som det kinesiska och kantonesiska har de en massa fisksås i sin mat som är väldigt syrlig och aptithöjande! Vietnamesisk mat är mycket grönt, med massa färska kryddor och sallader, typiskt vietnamesisk är mycket BBQ-köttspett, nudlar i soppa och friterade vårrullar.


Dennis har förälskat sig i den koreanska stilen. Här är fyra av de outfits han är mest nöjd med. Bilderna har Dennis tagit själv utan fjärrutlösare.
– Männen från Korea är minst lika fashionabla som kvinnorna därborta. Till skillnad från västvärlden där de flesta männen har på sig lite vadsom. Det är väldigt sällsynt att se koreanska män i någon simpel t-shirt och ett par ovårdade byxor. De lägger ner tid på vad de ska ha på sig, deras stil och mode är väldigt likt kvinnornas. Det sägs att i Korea så har de en sed/tradition där hustrun väljer ut kläderna till mannen, vilket kanske är just förklaringen till männens sinne för styling. Men vad det än är för orsak så har koreanska män en väldigt unik stil som man inte kan hitta i andra länder. För inte så länge sedan så var Korea ett väldigt slutet land som fortfarande hade ett väldigt traditionellt och gammalt mode. Numera inspirerar dem andra asiatiska män till att visa världen att även asiatiska män har en egen känsla för stil. Jag riktigt gillar deras unika "utstickande" plagg. På sista tiden har jag förälskat mig i deras huv-ringade tröjor, den härliga volymen som plaggen har, så galet läckert! Deras unika designer och detaljer gör mig knäsvag, jag vill ha allt! Haha ;D

Vad inspirerar dig?
– Det är många faktorer inblandande. Jag har aldrig haft en speciell stil, jag är lite som en bergochdalbana, man vet aldrig vad jag kommer att bära, jag kan inte hålla mig till något, det är för tråkigt! Jag samlar inspiration från allt. Man kan sitta och fika på stan och se någon/något annorlunda och inspirerande, bläddra i tidningar, läsa bloggar, lite runtomkring på nätet, Lookbook framförallt! Jag är som en svamp och suger åt mig det mesta, haha.


Dennis satsar gärna på färg i vår.

– Nu i vår blir det nog en hel del färgglatt! Ganska så proper och casual fanns ändå inte överdrivet. Jag tror starkt på färgen blått och turkos nu i vår! Mycket scarfar!
– Allting handlar om inställningen! Man ska försöka vara tacksam och ha ett positivt tänkande, att försöka omvandla ont till gott. En positiv inställning är grundläggande för att lyckas och du kan när som helst förändra ditt liv genom att fatta ett nytt beslut. Varje gång du ställs inför en ny situation eller är tveksam kan du fråga dig själv: Vilka möjligheter har jag just nu? Ett värdefullt verktyg är att ha en bra balans mellan att vara nöjd med det du har och samtidigt ha som mål att vilja gå mot något som är ännu bättre. Börja dagen rätt! Det sägs att även ett leende har positiva effekter på oss så redan innan du har stigit ur sängen kan du själv skapa en "må bra-känsla" i kroppen genom att le stort. Testa! Kanske är jobbigt att vakna 5.30 för ett jobb, men hallå! Du har åtminstonde ett jobb! Var medveten om nuet, försök med att uppskatta det lilla lite mer.

20-åriga Elina går medialinjen med inriktning foto på gymnasiet. Hon driver bloggen Pinksbabykin som hon fyller med vackra bilder, vardag och musik. Nu svarar hon på veckans fem snabba frågor i Adara Magazine.

Du tar så fina bilder. Vilka tre bilder är du mest nöjd med?
– De här tre bilderna:




Jättefina bilder! Till något helt annat, om du bara får se på en enda film i år vilken skulle det vara?
– Film som jag skulle vara fast med i ett år? ÖHMM, haha IDAAA. Ella Enchanted i så fall, tröttnar inte på den. :P


Ditt sämsta/bästa köp förra året?
– Sämsta köpet är nog det röda linnet som jag hittade på Lindex. Jag hade tänkt använda den till jul men gjorde det aldrig xD. Det bästa köpet är mina vinterboots för att de är så mysiga!



Elina och hennes pojkvän har en hund som heter Gizmo. I kategorin "hundarna" syns han ofta, ibland tillsammans med Elinas systers hund, Toffi.

Hur kom du på namnet Gizmo?
– Jag fick namnet från en gammal hund min mamma hade när hon var gravid med mig. Det var en labrador, men jag har inget minne av att jag varit med honom. Han såldes nog när jag var ett år. Men jag har sett bilder och han är en av de finaste hundarna min familj har haft. Så jag fick namnet från den första hunden som min mamma hade. :)

Ditt bästa vad-ska-man-göra-när-man-har-tråkigt tips?
– Tro det eller ej, men jag går och duschar jättelänge! Haha, det är bara så avkopplande! Annars så hittar jag något att städa, slänga eller så. :P Hehe

Hon syns ofta på mest aktiva listan på blogg.se och har en blogg som växer för varje dag. I veckans intervju får ni möta 14-åriga Hanna som driver bloggen Hannalovisasol. 

Hur skulle du beskriva dig själv?
– Jag är en självsäker och sprallig tjej med för mycket tankar i huvudet. Jag är otroligt lättirriterad men har nära till skratt. Jag är dessutom världens största tidsoptimist och har Sveriges sämsta lokalsinne.

Hur kommer det sig att du är rädd för stenar i vattnet?
– Ja.. det är inte så att jag har någon "historia" med stenarna, men det är något som alltid har skrämt mig. Bara tanken på att nudda stenarna får mig nästan att rysa. Det är inte bara i vatten utan även när jag rider, jättekonstigt! Men annars har jag inga problem med stenar. ;)

Vad var det roligaste med kung fu, dans och ridning?
– Kung fu är inte roligt på det sättet, men det känns hälsosamt och bra. Liksom att ta ut sin ilska på saker och fokusera sig på helt andra saker än vad man kan göra när man tex. dansar. När man dansar behöver man inte blocka och skydda sig själv så det är inte samma koncentration. Det roliga med att dansa är att röra på sig och lära sig saker snabbt och bra. Jag gillar att synas också. Ridning är något jag har växt upp med och det är ett sätt för mig att slappna av och att bara släppa allt nere på marken.

Hanna fyller sin blogg med inspirerande outfits. Här med ett av hennes bästa köp förra året och en halsduk som hon stickat själv.

Bästa köpet förra året?
– Alla mina converseskor eller min nya Fjällrävenjacka. Det går inte att bestämma!

Ditt drömyrke är bloggerska. Hur ska du nå ditt mål?
– Jag ska fortsätta som jag gör och försöka växa och satsa på det ordentligt, för jag vet att det går och att jag kan!

Favoritslangord?
– Med tanke på hur mycket jag använder det skulle det vara "typ" eller "asså", men jag gillar inte direkt att jag använder dem. Jag försöker hålla språket "rent" liksom.


Det märks att Hanna är en kreativ tjej. I bloggen visar hon bland annat upp vackra fotografier, bloggdesigner, nageldesigner och teckningar som hon gjort.

Var får du all inspiration från?
– Överallt! Andra bloggar, tidningsartiklar, tv, skolan och från vad jag gör om dagarna.

Din favoritlåt?
– Jag har ingen favoritlåt hela tiden, det beror på vilket humör jag är på. Men "Skinny love" fast covern med Birdy, "Your making my dreams come true" med Hall&Oates och "Titanium" med David Guetta.

Din pappa är norsk och din mamma holländsk. Kan du norska eller holländska?
– Jag kan norska rätt bra men inte helt, men jo jag kan norska. Holländska är jag helt oerfaren av eftersom jag aldrig har ansträngt mig riktigt, men jag älskar språket. Jag förstår det ganska bra och vill verkligen lära mig!

Det roligaste du vet?
– Att skratta tills jag gråter. Spelar ingen roll varför jag gör det, ett dåligt skämt, adrenalin, familjen eller whatever, men det är UNDERBART!

Linn Löwes, 24 år, driver den inspirerande bloggen linnlowes.com. I veckans intervju avslöjar hon var hon finner all inspiration, hur man får henne att skratta och vilket hennes bästa makeuptips är.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?
– Jag tar sovmorgon, äter frukost, ser på lite slö tv för att sedan gå till gymmet (om det är en gymdag) efter det springer jag hem, duschar och sminkar mig för att gå ner på stan till jobbet. Är det inte en gymdag så sover jag extra länge! När jag slutat jobbet blir det ofta en sväng på stan innan jag går hem och möter min pojkvän för mat och prat. Sen hinner jag såklart med ett eller annat blogginlägg innan kvällen tv-maraton börjar! :)


Linn Lowes fyller sin blogg med inspirerande inlägg. Här visar hon hur du kan fixa nyårsklackarna.

Vad är det som inspirerar dig?
– Jag kan sitta i timmar på tex weheartit.com och fascineras av alla härliga bilder. Det inspirerar mig som sjutton!


I kategorin Fashionbox visar Linn upp sina senaste shoppingfynd.

Tre plagg du inte kan vara utan i vinter?
– Vita kabelstickade tumvantar, parkasjackan och svarta tights/leggings.


Bilder från Linns blogg.

Du tar vackra bilder. Hur skulle du beskriva din fotostil?
– Tack så mycket. Hm, oj vad svårt! Mjuk, ljus, inte så romantisk kanske. Mer... soft, haha :)

Vad drömmer du om?
– Åh det är så mycket! Att bli miljonär för att sedan skänka pengar till att bygga hem åt hemlösa djur i många länder. Att resa till USA med bästa vännen för att bara shoppa och skratta tillsammans. Att kunna skämma bort min familj som de alltid skämt bort mig genom åren. Mest om allt drömmer jag om att "bara" få vara frisk och lycklig livet ut!

Hur får man dig att skratta?
– Haha! Redan där skrattade jag högt. Jag har så dålig humor! Säg snopp och jag viker mig av skratt. Haha nej riktigt så illa är det inte, men jag har lätt till skratt. Blondinskämten går dock bort!


För ett piggare intryck använder sig Linn av vit mineralfoundation.

Ditt bästa makeuptips?
– Jag gillar att lägga lite vit mineralfoundation under ögat och en bit ner på halva kinden. Tycker det ger ett piggt och fräscht intryck! :)


Linns nuvarande bloggdesign.

Du är så duktig på att göra bloggdesigner. Hur kommer du på alla?
– Jag får bilder i huvudet om hur jag önskar att designerna skall se ut. På vägen dit händer det att jag får ännu mer idéer som gör att slutresultatet blir unikt varje gång! Jag inspireras av alla fina bilder folk lägger upp på internet. Det är bilderna som ger mig starten, färgvalet. Tänk vad lite färgglada bilder kan göra mycket! När jag får beställningar på designer får jag ofta direktioner om hur de skall se ut, vilket gör det lite lättare att komma igång. Men jag älskar att brainstorm'a och leka mig fram. Blir oftast bra!

Vad lyssnar du helst på för musik?
– Skum musik. Haha! Antagligen sånt som ingen tror att jag lyssnar på. Tex. älskar jag Angels And Airwaves! Jag kan höra en låt på youtube som har 10 hits och jag är fast. 80-tal är också underbart. Det som spelas på radion funkar också bra, Rihanna är grym!

– Jag är en väldigt flummig och galen tjej som älskar livet! Jag är för det mesta alltid glad och gillar att underhålla folk genom att göra roliga och konstiga videos! :D Och såklart att skojja med folk på stan. Jag är inte ett dugg rädd för att skämma ut mig!

Moa underhåller gärna sina läsare med annorlunda videos. Här kan du kolla in en av hennes senaste videos med karaktärerna ovan.

Hur kommer det sig att du inte är rädd för att skämma ut dig?
– Jag vet faktiskt inte. Var livrädd för det förut men sen började jag tänka om. Jag gillar ju att göra de saker jag gör så varför ska det vara något som stoppar mig då? Jag brukar alltid tänka på att man bara lever en gång, så jag passar på att göra det jag tycker är kul och gillar medan jag kan. :D

– Hmm.. det måste nog ändå vara Gröna Lund och Skansen. Grönan är alltid lika kul att åka till med sina kompisar och Skansen kan man ta med småkusinerna till och klappa på djuren och det är även ett bra ställe att fotografera på! :D

Moa använder gärna en svart mössa och sina vita höga skor i vinter.

– För det första ser jag alltid till att klä mig varmt så att jag inte fryser. Sen så ska det vara snyggt också! Jag har på mig en rosa jacka med en svart halsduk och vita höga skor. Ibland har jag på mig en svart mössa också. Och så har jag en supergullig lila reflex på jackan. :) Folk ska kunna se mig även om jag är färgglad!

– Första är absolut datorn. Vet inte hur jag skulle klara mig utan den. :O Sen kameran och sedan mobilen.



– Den jag har vart mest nöjd med är när jag hade svart och blått. Älskade det! :D Dock gick den blåa färgen ut så fort så jag var alltid tvungen att färga hela tiden.

– Det var nog för att jag hade en flickvän just då. Hon hade berättat för sina föräldrar att vi var tillsammans och jag tyckte att det inte var rättvist mot henne att jag inte hade berättat. Så jag tog mod till mig, skickade ett sms till mamma och berättade att jag var bisexuell och att jag hade en flickvän. Hon blev bara jätteglad att jag berättade det för henne. :)

– Oj ... haha det är nog många saker! Men det galnaste var nog när jag var i stan med några kompisar då jag fick idén att jag ville klä ut mig och dansa för folk. Så jag drog in till buttericks och köpte en blond killperuk. Och så målade jag en stor svart mustasch och stora tjocka ögonbryn på mig. Kläderna jag hade på mig var korta shorts och ett lite kill-aktigt linne som passade perfekt till peruken! Jag såg ut som en supermacho bög, haha! Och så satte jag på en låt på mobilen och började dansa mitt bland allt folk. Jag dansade inte seriöst utan jag dansade helt knasigt! Folk skrattade och filmade mig. Det tyckte jag var superkul. :D Dock hade jag själv ingen kamera så jag kunde inte få med det på film.

Moa hade dåligt självförtroende för cirka tre år sedan. Nu har hon jobbat upp det och tipsar i sin självförtroende-kategori hur du också kan få bättre självförtroende. Videon ovan visar hon upp i ett inlägg. Du kan skriva ner allt negativt på ett papper och elda upp det om du är försiktigt. Annars kan man alltid riva sönder papperet i 148412547 bitar, käka upp det eller hitta på något annat berättar Moa.

Om du bara skulle säga en sak, vilket är ditt bästa självförtroendetips?
– Det som är bäst att lära sig först är nog att kunna acceptera sig själv. För om man tycker att man är ful eller dålig på något då är det väldigt svårt att kunna stå emot andra saker som att t.ex. få elaka kommentarer på internet osv. Man måste helt enkelt lära sig att vara nöjd med sig själv! :) Du är född som du är och det är bara att gilla det. En bra övning är att hela tiden fokusera på de bra sakerna man tycker om sig själv t.ex. "jag har jättefina ögon och fin kropp". Fokusera på de positiva. Och det du tycker är dåligt på/med dig ska du försöka tänka om. T.ex. om du tycker att du har en liten näsa och du tycker det är fult så tänk istället på de som är positiv med en liten näsa. Man ska vara glad över att man faktiskt är frisk. Tänk på dom som kanske inte har några armar, eller dom som föddes med en missbildning eller dom som är blinda.

Ingen ska behöva vara ensam. I veckans intervju får ni möta Emma Sandberg som driver bloggen mygreenway.blogg.se. Hon berättar nu öppet om den jobbigaste perioden hon varit med om och hur hon tog sig igenom den.


Du berättade för mig att 7:an var den jobbigaste perioden i ditt liv. På vilket sätt då?
– Det var i 7:an som alla blev osäkra på sig själva. En del började bli mer elaka och göra taskiga saker mot varandra för att de inte visste hur de skulle bete sig. Jag som inte passade in i klassen blev den som utsattes för det de gjorde. Jag blev rätt ensam, värre än vad det var i 4:an och 6:an. Jag hamnade jämt i bråk med tjejerna för att vi inte gick ihop ... allt var ju alltid mitt fel? Eller? Ett flertal gånger ringde jag mamma och pappa gråtandes på en toalett, men varje gång tog jag mig samman, torkade bort tårarna och satte mig ensam på lektionerna. Alla mot en liksom. Jag förstod inte vad jag hade gjort för fel, varför jag inte passade ihop med någon. Det var samma sak med fotbollslalget. Jag gillade fotboll men klarade inte av att fortsätta med det, så jag slutade för cirka två år sedan.

Hur klarade du dig igenom högstadiet?
– Jag klarade mig genom högstadiet med hjälp av mina föräldrar och underbara vänner. Och tron om att det blir bättre. När jag hittade riktiga kompisar kom en totalvändning. Nu hade jag hittat kompisar som verkligen brydde sig om mig. Inte som förut. Då när jag förstod hur bra jag kunde bli behandlad av de människor jag gick ihop med struntade jag i dem i min klass. Jag satt oftast ensam på lektionerna som vanligt men på rasterna gick jag till dem som uppskattade mig! Jag sökte nya kompisar och vågade sätta mig med personer jag knappt kände. Det var genom Elevens Val som jag hittade dem som gillar samma saker som jag. Jag valde "Estet" och därifrån växte mitt kompisumgänge, vilket gjorde resten av tiden på högstadiet så mycket bättre. Jag började också umgås med en tjej som i dag är en av mina bästa kompisar. Ändra aldrig på den du är för att du inte passar in! Hitta dem som du passar med istället. Jag växte otroligt mycket under högstadiet. Jag fick bättre självförtroende och blev mer utåtriktad. I 7:an var jag väldigt blyg och tillbakadragen men första dagen på gymnasiet var jag väldig framåt.


En tänkvärd bild från Emmas blogg där hon har ställt upp som modell för en fotografering i skolan.

Vad var jobbigast?
– Att vara ensam, känna att man gör fel hela tiden och känna att alla hatar en.

Om man är ensam, vad tycker du att man ska göra då?
– Framför allt att tänka på att det blir bättre, men man ska hitta det man gillar och mår bra av och sedan prova att umgås med dem som också gillar att t.ex sjunga. :)

Emma älskar att vara kreativ! Här visar hon upp sin surrealistiska målning som hon ställde ut i början av året tillsammans med niondeklassarna.



Hur vet man om någon är ens riktiga kompis?
– En riktigt kompis bryr sig om en och älskar en för den man är från topp till tå. Den personen finns alltid där när man behöver den, den hör av sig och frågar om man kan umgås. Den lyssnar när man behöver det. Den gör de små detaljerna som kan bli så viktigt t.ex. väntar på en när man plockar ihop sina grejer och ska ut ur klassrummet. En riktigt kompis får en att känna sig behövd.

Till något annat, vad skulle vara den perfekta julklappen?
– Hm... Vi ska åka utomlands på jul så det blir vår julklapp av mamma och pappa men jag tror att den perfekta julklappen skulle vara just det, en utomlandsresa! ;) hehe men ändå annars så skulle det vara en sådan där bild platta och stämpel som man har till att göra mönster på naglar!

Emma trivs på scenen. Här i julspexet "Kalle Ankas Jul" i år.

Hur brukar ni fira jul?
– Ja i år blir det ju utomlands. Men vanligtvis brukar vi få öppna ett paket på morgonen, så äter vi gröt till frukost, kollar på Kalle Ankas Jul, umgås och äter julmat nästan alltid när Kan du vissla Johanna är på tv. Hehe, sen senare kommer jultomten och så öppnar vi massa paket. Om vi får någon film brukar vi sätta på den och se den efter tomten gått. :)

Bästa jullåten?
– Bästa jullåten är nog Tänd ett ljus! :D

Hur stor roll spelar utseendet i muskbranschen? Hur tacklar man kommentarer som "du är för tjock"? 27-åriga Sanna Andersson som driver bloggen Moonzanna är en tjej som är grym på att sjunga men som fått höra att det inte räcker. Nu möter ni henne i veckans intervju!

Berätta, varför drömmer du om att bli sångerska?
- Jag har sedan barnsben drömt om att bli sångerska och har alltid sjungit, antingen stående på mammas bord med hopprep som mick eller mellan bergen vid sommarstugan. Jag har växt upp med mycket musik då både mamma och pappa är väldigt musikaliska. Det är ett yrke jag alltid drömt om att få livnära mig på samt att jag mår dåligt om jag inte omger mig med musik eller får uttrycka mig i sång. Det är på scenen jag känner mig komplett och hel.

Gör som över 6 500 andra personer. Kolla in klippet ovan när Sanna sjunger!

Hur stor roll spelar utseendet i musikbranschen?
- Jag önskar att jag kunde säga att det inte spelar någon roll , men tyvärr så har jag en känsla av att det spelar väldigt stor roll. Om man tittar på vilka som tas fram i musikbranchen så är många av artisterna smala och fina, men självklart så finns det rundare kvinnor som är mycket framgångrika. Men känslan jag har är att det är färre som vågar satsa på en rundare person, utan man vill hellre satsa på en snygg tjej med vacker figur.

Du har av producenter fått höra att du är för tjock. Hur tacklar du det?
- När jag fick höra detta så var jag väldigt aktiv i musikbranchen och jag gick då på en rock & pop-linje vilket innebar att jag sjöng mycket både live och i studio. Då gjorde det sjukt ont, men på något sätt så lyckades jag hålla andan upp ändå och kände väl att jag inte ville ge upp utan försöka med andra människor i branchen och lyckas på annat sätt. Men nu efteråt så känns det mer uppgivet och jag kan bli otroligt arg på vad han sa och tycka att det är sjukt orättvist att man inte blir bedömd för sången utan för sina kilon. Kanske har detta förstärkts då jag sökt en rad olika sångprogram och kom till idoljuryn till exempel. Där jag fick höra att jag inte ser ut som en stjärna. Då tror man att man är för ful för att lyckas.

Det är du verkligen inte! Men har du några tips till alla som vill syssla med musik men är osäkra på om ens utseende räcker till?
- Jag har lättare för att peppa andra än mig själv tyvärr, så jag skulle ge rådet att dom aldrig ska ge upp. Mister du en, står det 1000 åter heter det ju inom kärlek och så kan det vara inom musikbranchen också. Bara för att man inte lyckas första gången så ska man inte ge upp!


Vad lyssnar du på för musik?
- Jag lyssnar väldigt mycket, allt från Metallica till hjärtskärande balader. Musik för mig är ett levnadssätt och ett sätt att uttrycka känslor. Låtar som har en text med en innebörd som jag kan känna igen mig i träffar mig rätt i hjärtat och det är sån musik jag lyssnar på oavsett vilken stil det är. Dock har jag en förkärlek till starka kvinnliga sångerskor.

Favoritartist?
- Det finns otroligt många men Metallica & Pink.

Hon träffade mannen i sitt liv i juli 2008. Fem månader senare var de förlovade. I dag är de gifta och har snart tre gemensamma barn. I veckans intervju får ni möta 27-åriga Annika Pettersson som driver bloggen Nilssonpettersson - drömmen om 11 barn!

Annika beskriver sig själv som en glad flerbarnsmamma från Skaraborg som äntligen hittat det liv hon drömt om. Hon har man, vovve och ungar, älskar att skriva, läsa och lära sig nya saker. Hon funderar på att läsa en enstaka högskolekurs på distans - bara för skojs skull!

Annika nu får du berätta, hur kommer det sig att du drömmer om 11 barn?
– Detta är en ganska klurig fråga faktiskt, som jag inte har något jättebra svar på. Jag har velat ha 11 barn så länge jag kan minnas. Men varför det är just 11 vet jag inte, det är något visst med det talet kanske. Udda och bra?

Hur många barn drömmer din man, Conny, om?
– För att citera honom; "Förr hade jag väl drömt om kanske tre barn eller så, men nu vet jag inte. Jag hänger väl mest bara med, annars får du nerdrage" och sen skrattade han. Nerdrage är ett WoW-uttryck och betyder ungefär nördutbrott. Det är våran humor! Han är alltså mer eller mindre med på att skaffa de 11 barnen jag drömmer om, under förutsättning att vägen dit går bra och att vi inte kollapsar på vägen ...

Hur träffades du och Conny?
– Spraydate är sidan vi har att "tacka" egentligen. Jag satt på jobbet den 26 juni 2008. Jag hade inget intresse av något förhållande eftersom jag nyligen avslutad ett våldsamt och kaotiskt förhållande. Men jag fann en man på sidan som väckte min nyfikenheten. Så jag skrev en liten rad till honom, "Vad är du för filur?". Jag fick svar direkt och vi började prata och bytte msn-adresserna. Jag frågade om han ville komma med på Lasse Stefanz-spelningen jag skulle på samma kväll men han avböjde. Han sa skämtsamt att jag kunde komma förbi och kolla på film i stället. I sista sekunden slängde jag iväg mitt mobilnummer i alla fall. Jag åkte till spelningen och efter en halvtimme fick jag ett sms från ett, för mig, okänt nummer: "Jag är här nu, vid telefonkiosken". Jag fattade direkt och blev hypernervös. Gick dit och där stod den finaste människa du kan tänka dig. "Jag är här nu" skrev jag, varpå han tittade upp, log och kom fram och kramade mig. Den kramen kunde ha varat i evigheter! Hela den kvällen spenderades på en parkbänk där. Någon gång mitt i natten kom personal dit och sa att de skulle stänga. Eftersom han hade druckig två öl fick jag köra hem honom. Jag fick en puss innan vi skiljdes åt, och efter det sågs vi dagligen för promenader och pratstunder. Fem dagar efter vår första träff sade jag upp kontraktet på huset jag hyrde, och två veckor senare stod jag skriven på samma adress som honom. Där startade vårt gemensamma liv!


Till vänster: Annika visar upp Jonatans "dagens outfit". En sparkdräkt direkt från Ellos superrea.
Till höger: Den dagliga proceduren med "hej då" brukar bli lång. Men just denna dag sov Rasmus och Linus fick lite extra tid med Jonatan.

Barnmode är något du börjat intressera dig för de senaste åren. Hur föddes intresset?
– Det var när Rasmus var någon månad gammal som det började komma. Jag började blogga, fastnade i olika bloggar och deltog i olika tävlingar. Därigenom kom jag i kontakt med barnkläder på ett annat sätt än jag varit tidigare. Jag fick kontakt med företag och butiker, jag provade olika kläder på Rasmus - och lärde mig snart att älska vissa märken och modeller. Nu är det både Rasmus och Jonathan som får ta del av kläderna och snart även bebisen ...

Till något annat. Vilken är den svåraste utmaningen du stött på?
– Det svåraste har nog varit då jag insåg att jag var i behov av en magsäcksoperation, gastric bypass, och ansökte om det. Att sitta hos läkaren och tala om varför jag ville ha den för att sen träffa den kirurg som skulle operera mig. Denna operation skulle göras i juni 2009, och har alltså ännu inte blivit gjord på grund av tre graviditeter efter varandra. Men jag lever fortfarande med insikten. Utmaningen är egentligen "avklarad". Att lägga sig på operationsbordet blir också en utmaning. Men det kommer så snart jag visar att jag inte blir gravid efter en förlossning.



Snart är beräknade födelsen av ert tredje gemensamma barn. Hur känns det?
– Haha, ja, det är lite skräckblandad förtjusning. Det ska bli otroligt spännande och roligt att se vad det är för en filur som finns i magen nu. Samtidigt som det kommer bli en utmaning att ha tre ungar under två år. Rasmus blir i och för sig två år två veckor efter förlossningen - men ändå. Våra två stora killar är så stora att de klarar det mesta "själva".  Men det blir tre barn som använder blöja och dricker välling! Tre barn som behöver hjälp med i stort sett allt, tre barn som kan skrika om olika saker - samtidigt. Kanske ska försöka vänta 6-12 månader innan man börjar planer nästa barn nu? ;)

Julia Brännmark drömmer om att bli stylist. Hon älskar allt som har med mode att göra och syr och designar gärna själv. Hennes blogg, "Lillalie - Sveriges modigaste modeblogg" fylls med snygga outfits och inspirerande modekollage. Nu svarar hon på modefrågor i Adara Magazine!

Hur tänker du när du ska välja outfits?
— Jag tänker egentligen inte så mycket. Försöker välja ett plagg jag vill ha på mig och sedan öser jag på med allt möjligt.




I kategorin "Jag leker stylist" visar Julia om hur du kan styla olika plagg.

Bästa stylingknepet?
— Lager på lager! Det är snyggt och bekvämt, speciellt om man bor i norra Sverige som jag gör.


Julia klär sig helst i klänningar och kjolar.

3 måste-ha-plagg i vinter?
— Jag verkligen älskar klänningar och kjolar, det är väldigt sällan jag går runt i byxor. Det är så himla oskönt! Det tredje plagget skulle nog bli dunjacka, man klarar inte vintern utan den.


När Julia provade den röda vintage klänningen på Soho och gick ut från provhytten sa de i personalen högt och tydligt "Wow"! Julia kunde inte hänga tillbaka klänningen och ångrar inte köpet. Klänningen ska hon ha på jul.

Ditt favoritplagg?
— Klänning helt klart och måste jag välja en klänning så blir det min vintage klänning köpt i Soho (New york).


När Julia såg Cheap Mondays lappade jeans förra året bestämde hon sig för att sy ett par egna. En snygg, kreativ och billig lösning!

I augusti bestämde sig Julia och hennes pappa att leka med gamla bestick. Det resulterade i tre coola ringar.

Klänningen ovan har Julia sytt själv på några timmar.

Vad är det som lockar med stylistyrket?
— Jag älskar allt som har med kläder att göra och gillar framför allt att hjälpa andra med kläder.

Om man verkligen inte vet vad man ska sätta på sig på morgonen, vad ska man göra då?
— Hm ... Jag brukar aldrig ha det dilemmat. Jag sätter alltid fram kläder kvällen innan för annars skulle jag aldrig hinna till skolan. Jag prövar och prövar. Ibland fixar jag ihop en hel veckas outfits på en söndagkväll. Så mitt tips är att välja kläder kvällen innan!