Hon träffade mannen i sitt liv i juli 2008. Fem månader senare var de förlovade. I dag är de gifta och har snart tre gemensamma barn. I veckans intervju får ni möta 27-åriga Annika Pettersson som driver bloggen Nilssonpettersson - drömmen om 11 barn!

Annika beskriver sig själv som en glad flerbarnsmamma från Skaraborg som äntligen hittat det liv hon drömt om. Hon har man, vovve och ungar, älskar att skriva, läsa och lära sig nya saker. Hon funderar på att läsa en enstaka högskolekurs på distans - bara för skojs skull!

Annika nu får du berätta, hur kommer det sig att du drömmer om 11 barn?
– Detta är en ganska klurig fråga faktiskt, som jag inte har något jättebra svar på. Jag har velat ha 11 barn så länge jag kan minnas. Men varför det är just 11 vet jag inte, det är något visst med det talet kanske. Udda och bra?

Hur många barn drömmer din man, Conny, om?
– För att citera honom; "Förr hade jag väl drömt om kanske tre barn eller så, men nu vet jag inte. Jag hänger väl mest bara med, annars får du nerdrage" och sen skrattade han. Nerdrage är ett WoW-uttryck och betyder ungefär nördutbrott. Det är våran humor! Han är alltså mer eller mindre med på att skaffa de 11 barnen jag drömmer om, under förutsättning att vägen dit går bra och att vi inte kollapsar på vägen ...

Hur träffades du och Conny?
– Spraydate är sidan vi har att "tacka" egentligen. Jag satt på jobbet den 26 juni 2008. Jag hade inget intresse av något förhållande eftersom jag nyligen avslutad ett våldsamt och kaotiskt förhållande. Men jag fann en man på sidan som väckte min nyfikenheten. Så jag skrev en liten rad till honom, "Vad är du för filur?". Jag fick svar direkt och vi började prata och bytte msn-adresserna. Jag frågade om han ville komma med på Lasse Stefanz-spelningen jag skulle på samma kväll men han avböjde. Han sa skämtsamt att jag kunde komma förbi och kolla på film i stället. I sista sekunden slängde jag iväg mitt mobilnummer i alla fall. Jag åkte till spelningen och efter en halvtimme fick jag ett sms från ett, för mig, okänt nummer: "Jag är här nu, vid telefonkiosken". Jag fattade direkt och blev hypernervös. Gick dit och där stod den finaste människa du kan tänka dig. "Jag är här nu" skrev jag, varpå han tittade upp, log och kom fram och kramade mig. Den kramen kunde ha varat i evigheter! Hela den kvällen spenderades på en parkbänk där. Någon gång mitt i natten kom personal dit och sa att de skulle stänga. Eftersom han hade druckig två öl fick jag köra hem honom. Jag fick en puss innan vi skiljdes åt, och efter det sågs vi dagligen för promenader och pratstunder. Fem dagar efter vår första träff sade jag upp kontraktet på huset jag hyrde, och två veckor senare stod jag skriven på samma adress som honom. Där startade vårt gemensamma liv!


Till vänster: Annika visar upp Jonatans "dagens outfit". En sparkdräkt direkt från Ellos superrea.
Till höger: Den dagliga proceduren med "hej då" brukar bli lång. Men just denna dag sov Rasmus och Linus fick lite extra tid med Jonatan.

Barnmode är något du börjat intressera dig för de senaste åren. Hur föddes intresset?
– Det var när Rasmus var någon månad gammal som det började komma. Jag började blogga, fastnade i olika bloggar och deltog i olika tävlingar. Därigenom kom jag i kontakt med barnkläder på ett annat sätt än jag varit tidigare. Jag fick kontakt med företag och butiker, jag provade olika kläder på Rasmus - och lärde mig snart att älska vissa märken och modeller. Nu är det både Rasmus och Jonathan som får ta del av kläderna och snart även bebisen ...

Till något annat. Vilken är den svåraste utmaningen du stött på?
– Det svåraste har nog varit då jag insåg att jag var i behov av en magsäcksoperation, gastric bypass, och ansökte om det. Att sitta hos läkaren och tala om varför jag ville ha den för att sen träffa den kirurg som skulle operera mig. Denna operation skulle göras i juni 2009, och har alltså ännu inte blivit gjord på grund av tre graviditeter efter varandra. Men jag lever fortfarande med insikten. Utmaningen är egentligen "avklarad". Att lägga sig på operationsbordet blir också en utmaning. Men det kommer så snart jag visar att jag inte blir gravid efter en förlossning.



Snart är beräknade födelsen av ert tredje gemensamma barn. Hur känns det?
– Haha, ja, det är lite skräckblandad förtjusning. Det ska bli otroligt spännande och roligt att se vad det är för en filur som finns i magen nu. Samtidigt som det kommer bli en utmaning att ha tre ungar under två år. Rasmus blir i och för sig två år två veckor efter förlossningen - men ändå. Våra två stora killar är så stora att de klarar det mesta "själva".  Men det blir tre barn som använder blöja och dricker välling! Tre barn som behöver hjälp med i stort sett allt, tre barn som kan skrika om olika saker - samtidigt. Kanske ska försöka vänta 6-12 månader innan man börjar planer nästa barn nu? ;)