Vägen till framgång har inte varit den lättaste för Sandra Forsman, 24. Känd som Kan Dee driver hon Sveriges största konstblogg. Nu berättar Sandra om allt från vad som varit den största utmaningen till vilka hennes bästa teckningstips är. Möt Kan Dee i veckans intervju!

Sandra hade sin första konstutställning redan som 13 åring. Sedan dess har karriären tagit fart.
2008 vann Sandra en designtävling som Lindex anordnade och fick stå på en scen framför miljontals människor. Ett år senare öppnade hon tillsammans med sin mamma www.kandeeshop.se och succén blev enorm. Hon har bland annat även vunnit en nominering i kategorin årets bästa foto/designblogg i Vecko Revyn Blog Awards 2009 och en porträtttävling som Nyheter24.se anordnade. I dag driver Sandra Västerås största blogg och Sveriges största konstblogg enligt Bloglovin'.

Du jobbar idag som konstnär och designer. Hur är det?
— Det är helt underbart att få jobba med det som betyder allra mest för mig. Att jag har min egna arbetsplats att gå till varje morgon där jag är den som bestämmer över allt går inte att beskriva med ord, jag är så tacksam som har fått möjligheten att göra allt det här. Men givetvis är inte allt en dans på rosor. Som konstnär och designer har jag mycket prestationsångest eftersom jag måste sälja det jag skapar. Det blir mycket press inifrån. Mycket grubblerier och tankar. Mycket oro. Jag jobbar dock på att finna en lösning åt den biten. ;)

— Varje verk jag skapar ser jag som en utmaning. Men att exponeras fysiskt är alltid en större utmaning eftersom jag lider utav Body Dysmorphic Disorder, BDD, och social fobi. Min konst får gärna exponeras världen över, men jag själv håller mig gärna lite i skymundan. Dessutom tackar jag alltid nej till specialbeställningar. T.ex om någon skulle kontakta mig och fråga om jag kan teckna ett speciellt motiv, måla en tavla eller något annat som gör att min prestationsångest sätter fart. Av kanske hundra sådana förfrågningar har jag tackat ja till två hittils och det har varit två stora utmaningar för mig. En utav dem var att teckna ett motiv till en t-shirt åt Gatubarn.nu. T-shirten såldes på min webshop www.kandeeshop.se och pengarna gick till Gatubarnen i Latinamerika. Jag minns fortfarande hur påfrestande jag tyckte att det var att komma på något bra och passande motiv. Ett säljande motiv. Och att sedan producera det med blyertspennan och min hand. Samtidigt så kändes det så viktigt att göra det här eftersom jag brinner mycket för välgörenhet. Den andra gången var när Johanna från itemsbyjohanna.se kontaktade mig och frågade om inte jag kunde rita ett motiv till hennes kommande webshop. Det var också en utmaning full av prestationsångest. Men jag tycker att jag lyckades bra båda gångerna och jag nådde mina mål med en färdig "produkt" som sålde. — Jag får mycket inspiration från världen som är. Både hemsk och underbar på samma gång. Djur och natur inspirerar mig. Männsikor inspirerar mig. Jag är en budskapsspridare så att försöka baka in ett budskap eller ett meddelande till världen i varje verk jag gör känns på något sätt viktigt.

Vad tänkte du när du stod på en scen inför miljontals människor i direktsändning?
— För er som inte vet vad detta handlar om så vann jag en designtävling som Lindex annordnade. Man skulle designa ett motiv till en t-shirt som sedan skulle säljas i förmån för bröstcanserforskningen. Jag vann och fick inte bara mitt motiv upptryckt och sålt utan jag fick även gå på Rosa Bandet Galan och stå och prata på scen. I dag kan jag inte fatta hur jag vågade göra det. Hade jag vetat vad jag vet idag så hade jag aldrig aldrig gått upp på den där scenen. Men då var det ingen som visste vem jag var, jag var en anonym tjej som vunnit en tävling. Jag led även då av BDD och minns att jag tyckte att det var jättejobbigt att behöva se klippet sen efteråt. Jag grät. Jag såg det en gång och aldrig mer. Jag tyckte och tycker än idag att jag är världens fulaste tjej. Brutalt ful liksom. Och jag vet att det är fruktansvärt att säga så om sig själv och överhuvudtaget, men jag kan inte förneka vad jag verkligen tycker. I dag hade jag aldrig tackat ja till att vara med i tv. Aldrig.

Du är hur snygg som helst Sandra! Hur känns det när du får se personer som bär dina kläder?
— Jag känner mig stolt. Samtidigt tänker jag hur stört det är. Hur snabbt allt gått. Och hur känt klädmärket blivit.



Hur kom du fram till din egna stil?
— Jag tycker inte att jag har någon stil längre haha. Det är också något som stör mig.. Fast alla som skapar något har väl en stil på något sätt varelse de vet om det eller inte. Min tecknarstil var dock mycket mer distinkt förr. Jag tecknade bratzliknande figurer som alla hade samma uttryck. I dag när jag tittar tillbaka den stilen så kan jag inte låta bli att tycka att det bara ser barnsligt ut. Jag kan liksom se hur omogen jag var även om det inte behöver betyda att det är negativt. Men jag har växt så otroligt mycket de senaste åren och utvecklats något enormt, det ser jag som något mycket positivt även om jag inte tycker att min stil är lika bestämd idag.
— Det hade inte gått utan henne. Vi funkar väldigt bra ihop och är som bästa vänner. Vi kompletterar varandra skitbra och har samtidigt kul ihop! Mamma är jäkligt driven och har varit egen företagare i många många år. Så tillsammans här på Kan Dee Shop går vi spikrakt frammåt. Vi triggar varandra.


— Jag gör allt möjligt från att svara på mail, uppdatera bloggen, packa ordrar, planera, rita och teckna ... Det är så det ser ut.

— Att ha en bra idé och att tro på sig själv. Låter som något man jämt för höra till den här frågan, men jag vet faktiskt inte vad jag annars ska säga..

Slutligen, vilka är dina bästa teckningstips?
— Ha tålamod skulle jag vilja säga. Jag skulle själv behöva skaffa mig mera tålamod. Och glöm inte att ha kul på vägen.